Plakatpolitik

Valrörelsen började för länge sedan, men nu är valdagen äntligen inom räckhåll. Ett säkert tecken på att det börjar dra ihop sig är att partierna presenterar sina valaffischer, och tidningarna är inte sena att hänga på med kritik, beröm och diskussioner. Senaste snackisen står kristdemokraterna för, där Göran Hägglund gestaltar man vs. beast.

Man ska inte överdriva den makt som en valaffisch kan ha över valresultatet. Samtidigt är de en ganska bra spegel på hur partiet uppfattar sig självt och hur man tror att man kan locka väljare.

En valaffisch är slutresultatet av en intern diskussion om vad man står för och hur man vill se ut i allmänhetens ögon. Det är liksom som en fredagsoutfit för ett barn som ska gå på sitt första disco. Det gäller att visa vem man är. Är man cool blir det glittriga kläder och inövade dansmoves. Hänger man vid chipsen går man för en mer tillbakadragen stil.

Därför kan man också ta för givet att exempelvis Folkpartiet på riktigt tror att deras affischer är bra, roliga och inbjudande. Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly kommenterar att deras skulle kännas ”positiva och lekfulla”, och menar att klossar och händer används för att ”visualisera att vi vill bygga något gemensamt”. Ibland blir det pinsamt uppenbart att partierna underskattar sina väljare.

Det hade varit roligare om fler partier satsat på valaffischer som kommunicerar att man kör running man på dansgolvet. Nu verkar det tyvärr som om alltför många politiker och partistrateger har ställt in siktet på chips och frukten längst ner i bålskålen.

Här finns alla riksdagspartiernas valaffischer:

Centerpartiet

Folkpartiet

Kristdemokraterna

Moderaterna

Miljöpartiet

Socialdemokraterna

Vänsterpartiet