Årets valrörelse kommer att bli en uppgörelse ända in i kaklet. Det beror på att så många väljare, cirka 500 000, ännu bedöms som osäkra eller aktivt har valt soffan. Så hur kommer det att gå? Idag lutar det över någon procent till alliansregeringens fördel enligt undersökningarna. Hur mycket kan man då lita på opinionsundersökningar? I ett val till parlamentet i Belgien nyligen hade undersökarna helt räknat bort sig på ett uppstickarparti som man gav 11 procent före valet. Partiet fick sedan 1 procent av rösterna. Kan något liknande hända i Sverige? Nej, säger Arne Modig på Novus Opinion. I Sverige är vi bättre på att undersöka.
Men ändå? Kan Sverigedemokraterna hamna på allt mellan 1 procent och kanske åtta procent? Ja, kanske. Årets valrörelse känns dock ändå som körd för oppositionen även om skillnaden i opinionsmätningarna är liten. Jag gissar att alliansregeringen sitter kvar. Och det finns skäl till varför de får göra det. De rödgröna kommer nog inte att hinna med att få grepp över de 500 000 osäkra och soffliggande väljarna. Uppgiften är för stor. Om inte något dramatiskt händer som helt plötsligt vänder opinionen. Men vad skulle det vara? Att opinionsundersökarna även i Sverige har räknat bort sig? Eller att något dramtiskt politiskt händer innan valet? Tror inte det.
Och det finns andra skäl till varför det blir en utmaning. Skillnaderna mellan blocken framstår nog för många väljare som ganska otydliga. Även om parterna med envishet hävdar att det är stora skillnader. Men så länge borgerligheten väljer att administrera en socialdemokratisk välfärdsstat med trygghetssystem och sociala skyddsvallar som gäller för alla så utmanar de inte väljaropinionen tillräckligt starkt. Vad det har gjort under mandatperioden är förändringar, försämringar om man så vill, inom ramen för det befintliga systemet. Den dag de börjar skruva i systemen har de nog dock satt sin sista potatis. Vi har alltså inte ännu sett några större ansatser till ett systemskifte.
Och Sverige är än så länge ett land med ganska djupt rotade socialdemokratiska värderingar som genomsyrar samhällsbygget. Och det har alliansen förstått. Och därför anslutit sig till att försvara systemet, om även bara för stunden.
Man kan kanske undra på vad väljare med djupt borgerliga värderingar som inte vill ha en välfärdsstat och som tror på den liberala Chicagoskolan ska rösta på i årets val? Dvs Chicagoskolan som förordar full frihet för individen där samhällets inflytande på individen ska vara minimalt, där det ekomiska systemet ska vara helt avreglerat, där det mesta ska vara i privat ägo och där det inte finns några fackföreningar eller arbetsrätt. Kanske liberalismen är död och begraven som tanke i Sverige för lång tid framöver? Kanske liberalismen redan har genomsyrat samhället så det vi ser idag är en blandning av socialdemokratisk välfärdsstat och liberalism? Ja, slutsatserna kan vara många av hur det förhåller sig. Nej, det blir inte lätt för den väljare som vill göra sitt val utifrån djupare funderingar om vilket samhällssystem man vill lägga sin röst på. Vi får se hur det går, men Alliansen vinner.