Springtime-bloggen

På Springtimes blogg skriver alla vi som arbetar på Springtime om det som intresserar oss professionellt.

Inlägg märkta ‘Alliansen’

Partierna tAPPar mobila väljare

Vi är mitt inne i århundradets mest intensiva valrörelse, mitt inne i århundrandets mest spännande teknikskifte när det kommer till sätt att kommunicera. Alla pratar om sociala medier och partierna spänner bågen högt för att synas mest, flest och transparent. Aldrig förr har intresset och möjligheten till dialog varit större bland väljare och valda. Tittar man på partiernas webbar och sociala medier ser vi rejäla framryckningar jämfört med förra året. Men när det gäller mobil kommunikation är det platt fall.

I stort sett varenda röstberättigad har en mobiltelefon i fickan och andelen avancerade mobiler med internetuppkoppling ökar för varje dag. Lägg därtill att över en halv miljon svenskar har en iPhone och fler lär det bli, eftersom just den mobilen toppar alla operatörers försäljningslistor.

Då är det ganska märkligt att när partierna slår på stora trumman och satsar på iPhone-appar verkar det som att de är tillbaka till internet anno 1997. Interaktivitet, nyhetsflöden, dialog och allt nytt vi lärt oss verkar som bortblåst.

Går man igenom de appar som nu lanserats gör man inte vågen direkt.

Sämst i klassen är Sossarna som satsar på att hjälpa oss att hitta närmsta vallokal och en länk till en reklamfilm på Youtube. Vad är tanken med det? Det är inte VAR man ska rösta, utan VARFÖR man ska rösta på (S) som är det intressanta.

Alliansens app är inte mycket bättre. Den går ut på att skapa kylskåpspoesi laddat med Alliansen-värdeord. Poesin går sedan dela på Facebook och Twitter. Även för den mest entusiastiska Alliansen-valarbetaren ser jag inte tjusningen med den här appen.

I Centerpartiets app kan man lyssna på Mauds bok och göra en test på hur mycket Maud man är. Vill man veta mer om Centerpartiet länkas man vidare till Centerns hemsida. Efter ett besök kommer man inte tillbaka till den appen.

Kristdemokraterna satsar på humor. Vi får lyssna på olika roliga citat av Göran Hägglund, och här kommer också lite interaktivitet. Appen syndikerar Görans Twitter, blogg och Kristdemokraterna på Youtube. Nu börjar det likna något.

Bäst i klassen är de Rödgröna som precis lanserat sin app. Som enda app kan man faktiskt sätta sig in de Rödgrönas politik och vad som skiljer dem från Alliansen. Dessutom kan man anmäla sig som valarbetare och ställa frågor om de Rödgrönas politik. Men fortfarande saknas interaktiviteten och pulsen i en valrörelse.

Ingen politisk app tar fasta på att skapa interaktivitet och dialog med användaren. Några enkla grepp skulle höja nyhetspulsen och valtemperaturen. Varje dag gör partierna flera utspel, något som går iPhone-användarna förbi. Jag såg fram emot politiska appar där jag på bussen snabbt skulle kunna läsa om dagens debatter, se om det var något torgmöte i närheten där jag befann mig och följa de mest intressanta bloggarna i mobil. En vässad debatt-App skulle också ta vara på möjligheten att omedelbart bemöta utspel från andra partier, utan att passera genom gammelmediernas filter. Det blev dessvärre inget av detta i årets appar, det blev bara ett stort tAPP.

Detta inlägg är också publicerat på Dagens Media.

En kopp småländskt thé kanske?

I morse vann republikanen Scott Brown slaget om Ted Kennedys plats i senaten. En stark prestation i en utpräglat liberal (i amerikansk mening) delstat som ”The People’s Republic of Massachusetts”. Han vann inte bara över demokraten Martha Coakly som fick draghjälp av president Obama, utan besegrade också kandidaten Joseph Kennedy (inte släkt med den famösa familjen) som gick till val på en radikal ”Tea Party”-plattform. Kennedy hade ingen chans att vinna, men kunde ju ha stjälpt Browns seger genom att ta viktiga röster.

Amerikansk politik är mycket annorlunda, och partierna spelar en annan roll än i Europa och Sverige. Åtminstone tidigare. För det verkar som om de svenska partierna – i tider av triangulering från båda sidor – är på väg att bli mer av renodlade valmaskiner, inte olikt partierna i USA. Med en del aggressiv retorik när det närmar sig valrörelse (för att försöka mobilisera valarbetarna). Men med främsta uppgift att sätta så många kandidater som möjligt i de politiska församlingarna. Medan skillnaderna i politisk agenda trots allt är förhållandevis små.

Det gör den amerikanska ”Tea party”-rörelsen så intressant. Ytligt sett kan den se ut som ännu ett huvud på den amerikanska högerhydran. Men det är nog mer komplicerat än så. Mot fonden av finanskris, lågkonjunktur, och ilska över big business och banker, framträder denna rörelse mer som arvtagare till 1700-talets lokala frihetsideal än 1900-talets business-höger. Och det gör den attraktiv för ideologisk sinnade i både det republikanska och det demokratiska lägret.

”Tea party”-beteckningen – ett kommunikativt genidrag – har säkert haft sin betydelse i sig. Den förenar på ett kongenialt sätt idéer om individuella rättigheter, frihetens värde och motstånd mot överheten – oavsett om den manifesteras i en resurskrävande stat, eller i hänsynslösa storföretag som ställer ut räkningen för sina misslyckanden på skattebetalarna. Rörelsen har på kort tid fått ett stort gensvar och det lockar förstås en del skumma krafter som vill åka snålskjuts.

Men det intressanta är att ”Tea party”-rörelsen ser ut att få rejäl politisk betydelse i USA genom att utöva ett idémässigt tryck på de stora partierna. Det konvent som ska hållas i Nashville i februari kan ge en intressant fingervisning om vart det hela är på väg.

Oavsett preferenser kan man konstatera att Alliansen, som är i kraftigt underläge f n, skulle behöva det Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder häromdagen kallade för ”mer tabasco” i sin valsoppa. Det tycks som om de borgerliga partierna är så hämmade av regeringsinnehavet att de inte klarar av att formulera och kommunicera en tydlig idé om framtiden som kan mobilisera medlemmar och väljare. De skulle verkligen behöva en svensk motsvarighet till ”Tea Party”-rörelsen.  Kanske dags för en ny Dacke-rörelse eller en Daldans…?