Springtime-bloggen

As Chinese president Hu Jintao goes to sleep at night, there are three great issues on his mind: What should I do to hold this large country together? How should I deal with the environmental challenges? And – how should I address the widespread corruption?

A press conference looks like a press conference anywhere

Corruption is a permeating presence everywhere in Chinese society: parents and students are bribing teachers, businesspeople are bribing each other, employees are bribing employers, and salespeople are bribing customers.
According to Karin Grauers, attorney at the Shanghai office of the law firm Vinge, 106,000 Chinese officials were sentenced for bribery offences in 2009, a 2.5% increase from 2008

The world of media is no exception. The signature bribe within media is a red envelope containing about RMB 200. Consultants with Chinese PR agencies and the global network agencies all stick to the same explanation: journalists do not get their travel costs covered by editors, and this is why the client/PR agency must provide compensation. This may even be the truth in some cases, and it may be a fact of life for minor publications. But that still doesn’t alter the fact that we are dealing with bribes here.

I have personally observed cases where journalists – before the press meeting begins – are searching the press kits for the red envelope. If the envelope is missing, the journalist heads straight back to the office without reporting. And if the journalist finds an envelope, sure, you will see an article published.
No Swedish company would even consider bribing a journalist in Sweden in order to catch media attention. But once arrived in China, businesses often get in touch with people who claim that this is ”tradition” and that ”everyone” is doing it, etc. It may become hard to resist, and also easy to believe that you really must adapt to the local customs. But anyone who begins by just ”bribing a little” will soon find themselves in really troublesome circumstances.

The only real remedy – and the simplest alternative – is to implement a policy of zero tolerance towards bribery of any form. This is the way Springtime has chosen to deal with media relations in China, and I am convinced that it is the only way to go.

That is because journalists want to do a good job. They want to provide correct reporting, ask smart questions, and make clever analysis. The key to long-term, ethically sound media relations in China is to absorb these facts and find a way to deal with the press corps in a respectful fashion.
Presently, I have an assignment to analyse media impact for a Swedish manufacturing company which we assisted at three major press conferences in Shanghai. Well-informed, correct and very insightful press cuttings are flowing in – without us having paid a penny for taxi fares.

To keep in mind
1. The key to success is to always have an attractive offering. If you are approaching reasonably serious media with a relevant and exclusive offer, they will be interested regardless of compensation.
2. You will find it easier to work successfully by building on a few strong media relations, as opposed to chasing targets of ”a hundred press cuttings”.
3. There are great differences within media. Some journalists have a less serious approach to their profession, and they produce reporting that rarely stands out as original. In many such cases, the bribe is the deciding factor for receiving coverage. For a PR agency, this may lead to the decision to not engage at all with this kind of media, or to accept such client assignments.

Henrik Sjöberg

You begin with a blank sheet of paper, and when finished, you should have an exhibition which communicates an attractive digest of Sweden. Imagine that you should consider how to present Sweden to an audience that doesn’t know very much about us, and that will apply partly different frames of reference. This is an exciting and demanding task, and that is how we approached it nearly two years ago.

Now a large share of the nations of the World has presented their views on the main theme devised by the Chinese organisers, ”Better City, Better Life.” So we are talking about Shanghai, where the sum of all these nations’ brand building efforts can be viewed at the 2010 World Expo. This is a truly inspirational excursion for all of the seventy million visitors who are expected to attend the Expo.

It is exciting to walk around the Expo area reflecting on how creatives, architects, communicators, et el, have reasoned, and how they interpret the potential of their respective countries. In the case of Sweden, this deals with the Swedish drive to innovate – Spirit of Innovation.

Sweden tells the story of the small country with large companies and well-known brands. This is a story about values and world-class innovations which is presented in a down-to-earth fashion. Many other nations have elected to put technology on center stage, with giant LCD monitors and audiovisual presentations of different aspects of their countries.

There are also countries that put all their efforts into a single, great experience. Estonia lets visitors sing Karaoke. Great Britain has its giant Seed Cathedral, which reminds us about The Millennium seed bank project, with the goal to collect seeds from each growing species on Earth. Denmark has received a lot of attention by shipping their Little Mermaid statue all the way to Shanghai – together with millions of liters of clean harbour water from the capital.

Bengt Frithiofsson tasting Chinese red wine. By Tobias Andersson Akerblom.

I would like to add some advice if you plan an inspirational trip to Shanghai to see how the world imagines the future. You should set aside at least five days for the visit. Prepare yourself and consider what you would like to see. Then spend three days to attend the Expo. At the Expo site, there are long queues to the pavilions, so you will be helped by knowing which ones to go for. There are also plenty of experiences at hand even on the outside of pavilions. It is, as someone expressed, an amusement park with intellectual content.

The two days remaining you should save for experiencing Shanghai, with its mix of an old trading port with a colonial past, and a dynamic metropolis of the 21st century.

Indulge in this atmosphere by performing morning exercises in the park and discover exciting foods from all over China. My personal favourite is the Yunnan cuisine, which is reminiscent of Thai and Vietnamese food.
You can download Springtime’s own Shanghai City guide at http://springtime.nu/ladda-ner/taxiguider-i-kina/. There you find some useful advice and small treasures that will facilitate your stay.

Carin Lembre

Carin Lembre sitting on the traditional carved horse outside the expo.

Carin Lembre recently returned home from Shanghai, where she has spent the past few months to complete the exhibition at the Swedish pavilion in time for the opening of the World Expo. Carin has acted as project manager for this assignment, which was awarded to Springtime by the Committee for Sweden’s Participation in World Expo 2010 in Shanghai. The assignment has been carried out in close cooperation with Futurniture, Tengbom and Eastwei Relations.

Vd:n för ditt företag deltog nyligen vid en luxuös kinesisk bankett. Honnörsplatsen var hennes och skålar för välgång studsade mellan blomsterarrangemangen.
Er nya kinesiska partner verkar sannerligen ha alla de rätta kontakterna. Sedan ni träffades har ett blomstrande samarbete fått sina första knoppar. Faxmaskinen har blinkat, mailen har dundrat in och en första sändning produkter ligger och rullar på Atlanten. Det enda oroväckande är att det plötsligt blivit väldigt, väldigt tyst…..

Det gjordes för visso ingen riktig screening – men i Kina arbetar man bestämt med relationer. Så här efteråt kanske det framstår som märkligt att inte ha tittat närmare på alternativa partners, men beslutet är fattat och investeringen gjord.
Dessutom är det i ärlighetens namn inte lätt att läsa mandarin, bättre då att hitta en pålitlig högra hand som kan marknaden och översätter kommunikationsmaterialet. Det vore förstås intressant att se vad det stod.
Ahh, där, som ett brev på posten plingar det till i mailkorgen:

”Dear X, via my excellent connections in department Y,  I can secure that we will have no further problems with customs.” “Please forward RMB 15 000 for a glass sculpture and taxi transportation.”

Så det är det som varit på problemet. Tullen har krånglat. 15 0000… I Kina är det troligen inte att betrakta som en muta – det är så olika. Det måste röra sig om en gentjänst.
Hade något allvarligt varit på tok så borde man rimligen ha underättat er. Försäljningsstatistiken från Kina visar för övrigt på 10 000 sålda enheter, vilket är betydligt mer än väntat.
Märkligt bara att produkten är så populär bland pensionärer. Här i Sverige vill endast 30-åringar veta av den. Kan det vara de bifogade reklambilderna i fyrfärg som misstolkas? Men en bild är väl en bild är en bild får man anta.

Jag skulle kunna fortsätta vår historia en stund till men jag tror att bilden blir tydlig.
Många företag med ambitionen att etablera sig i Kina gör misstaget att lämna sitt öde åt en enda partner eller lokalanställd. Utan att be om en second opinion på kommunikationsmaterial, strategi eller en enkel kontroll av om det finns en gemensam värdegrund mellan samarbetspartners och dem själva. Därmed löper de risken att ovetandes förvandlas till mutkolvar, att varumärkets innebörd förvanskas, och att försäljningen helt enkelt inte tar fart.

Medicinen mot sjukan är lite besk, den går ut på att investera pengar. Ingen kan ta sig an Kina utan dem. Lägg tid på att hitta de personer som kan hjälpa dig spetsa ditt budskap så det når fram till din kinesiska kundgrupp. Säkerställ att din partner har samma motiv som du själv. Pröva ditt marknadsmaterial i fokusgrupper så att det du vill säga verkligen uppfattas som du vill. Och för all del, besök Kina och skaffa dig en bild av vart den gigantiska marknaden är på väg. Om det någonsin funnits en tid då västerländska företag kunde vinna marknadsfördelar endast genom sin utländskhet, så är den tiden definitivt förbi. Med ett framväxande nytt, stolt Kina med unika marknadspreferenser är det endast gedigen kunskap om marknaden och din egen profil som kan grundlägga din framgång.

Martin Stenberg

Vi har gjort några nedslag i media för att kika på rapporteringen om världsutställningen. Det är ett evenemang som skapar stort intresse. Tittar vi på internationell press så uppmärksammar de flesta länder främst sina egna paviljonger men refererar också till några andra. Ofta länder i det egna landets närhet som man vill jämföra sig med. Men det finns i allmänhet synpunkter på den egna satsningen samt en ödmjukhet inför det jättelika projektet och lite kuriosa som rekommendationen till lokalbefolkningen att inte traska runt i pyjamas på gatorna vilket tydligen inte är helt ovanligt. Särskilt i England och USA verkar det finnas synpunkter på den egna satsningen. Läs mer om detta på http://springtime.nu/blog/2010/05/18/varldsutstallningen-i-amerikansk-och-brittisk-press/

I Sverige är det över lag positiva tongångar. Alla tycker att det är spännande med en världsutställning med alla dess möjligheter. Denna världsutställning får extra uppmärksamhet tack vare att den är gigantisk. Expot pågår i 184 dagar och väntas locka 70 miljoner besökare, varav 95% kineser. Mer än 200 länder och internationella organisationer deltar. De stora medierna och affärspressen ser möjligheterna till profilering men också det viktiga i att man samlar sig till en gemensam svensk manifestation på detta skyltfönster mot världen och inte minst mot Kina. Syftet med det svenska deltagandet är att främja handel länderna emellan. Ett tecken på detta är det stora intresset för Kungens och näringsministerns besök inom kort.

Den svenska lokalpressen berättar mycket och gärna om hur den egna regionen är företrädd i Shanghai. Exempelvis Skåne har gjort en särskild satsning och ett stort antal skånska politiker och näringslivsföreträdare lär vara på väg till Shanghai för att ta till sig lite framtidsidéer. Men även från Gävleborg åker 45 företrädare. De flesta lokalmedia rapporterar också om någon anknytning i form av företag, konstnär eller annat som visar vad regionen förmår. Entusiasmen är faktiskt lite smittande ju längre man läser i läggen.

Björn Mogensen

När Kinas president Hu Jintao lägger sig för att sova på kvällen är det tre saker som han funderar på: hur ska jag hålla ihop det här stora landet? Hur ska jag komma tillrätta med miljön? Och – hur ska jag stävja den utspridda korruptionen?

En kinesisk presskonferens är till det yttre väldigt lik en svensk

Korruption genomsyrar nämligen hela det kinesiska samhället: föräldrar och elever mutar lärare, affärsmän mutar varandra, anställda mutar arbetsgivare, säljare mutar kunder.
Enligt Karin Grauers på advokatbyrån Vinge i Shanghai, dömdes 106 000 kinesiska tjänstemän för mutbrott under 2009, en ökning med 2.5% från 2008. Tyvärr är medievärlden inget undantag.
I medievärlden är mutan ett rött kuvert med cirka 200 RMB i (ungefär lika mycket i svenska kronor).
PR-konsulter på kinesiska PR-byråer och de stora nätverksbyråerna upprepar alla samma sak: journalister får inte sina resekostnader täckta av sina redaktioner, därför måste kunden/PR-byrån betala dessa. Detta kan ha varit sant i vissa fall, och det kanske kan vara ett faktum för riktigt små tidningar. Men det ändrar inte på det faktum att det är mutor det handlar om.

Jag har själv sett exempel på journalister som – innan presskonferensen börjar – letar igenom press-kitet efter sitt röda kuvert. Finns det inget kuvert, åker journalisten tillbaka till redaktionen utan att rapportera. Hittar journalisten ett kuvert så blir det en artikel.

Inget svenskt företag skulle ens komma på tanken att muta en journalist i Sverige för mediegenomslag. Men väl i Kina möts företagare lätt av personer som hävdar att det är ”tradition”, att ”alla” gör det, osv. Det kan vara svårt att stå emot och att börja tro att det är tvunget att ta seden dit man kommer. Men den som en gång börjar med att bara ”muta lite” hamnar snart i mycket jobbiga situationer. Det enda och det enklaste sättet är att ha en nolltolerans mot mutor i alla dess former. Det är så Springtime har valt att arbeta med medierelationer, och jag är övertygad om att det är den enda vägen. 

För journalister vill göra ett bra jobb. De vill rapportera korrekt, ställa smarta frågor och göra kloka analyser. Nyckeln till etiska och långsiktiga medierelationer i Kina ligger i att inse detta och hitta ett sätt att arbeta på ett respektfullt sätt med journalistkåren.

Jag sitter för tillfället och analyserar mediegenomslaget för ett svenskt industriföretag som vi hjälpt med tre stora presskonferenser i Shanghai. Initierade, korrekta och väldigt smarta pressklipp strömmar in – och vi har inte betalt en krona i taxipengar. 

Tänk på att:
1. Nyckeln till framgång är alltid att ha något bra att erbjuda. Möter du relativt seriösa medier med ett relevant och exklusivt erbjudande så blir de intresserade oavsett betalning.

2. Det blir också enklare om man arbetar med ett fåtal starka relationer än med målet att få ”hundra pressklipp”.

3. Medier är olika. En del journalister har en mindre seriös ansats till yrket, och de saker de skriver om skiljer sig inte så mycket från varandra vilket gör att mutan är det avgörande för om man skrivs om. För en PR-byrå kan valet vara att helt enkelt inte arbeta med sådana medier eller göra den typen av kundprojekt.

Henrik Sjöberg

Du börjar med ett vitt papper och i slutändan ska du ha en utställning som förmedlar ett lockande koncentrat av Sverige. Tänk dig att du får fundera över hur du ska presentera Sverige för en publik som inte vet särskilt mycket om oss och som har delvis andra referensramar. Det är spännande och krävande och det var så vi närmade oss uppgiften för knappt två år sedan.  

Nu har en stor del av jordens länder presenterat sina infallsvinklar på de kinesiska arrangörernas huvudtema ”Better City, Better Life”. Vi talar alltså om Shanghai där resultatet av alla dessa länders varumärkesbyggande kan beskådas på världsutställningen. En riktig inspirationstripp för alla de sjuttio miljoner besökare som beräknas besöka utställningen. 

Det är spännande att gå omkring på utställningsområdet och fundera över hur kreatörer, arkitekter, kommunikatörer m fl tänkt och hur de uppfattar sitt lands potential. I Sveriges fall handlar det om svensk innovationskraft – Spirit of Innovation. Sverige berättar om det lilla landet med de stora företagen och välkända varumärkena. Det är en historia om värderingar och världsledande innovationer som gestaltas på ett jordnära sätt. Många andra låter tekniken vara i fokus med mängder av jättelika lcd-skärmar och ljud- och ljusshower som visar olika aspekter av deras länder. Det finns också de länder som satsar allt på en enda stor upplevelse. Estland låter besökarna sjunga karaoke. Storbritannien har sin jättelika frökatedral som påminner oss om deras projekt The Millennium Seedbank  där målet är att spara ett frö från alla växter på hela jorden. Danmark har lyckats få mycket uppmärksamhet tack vare att man fraktat sin lille havefrue hela vägen till Shanghai – tillsammans med miljontals liter rent hamnvatten från huvudstaden. 

Bengt Frithiofsson provar kinesiska viner inför paviljongens öppnande

Några tips om du vill åka på inspirationsresa till Shanghai och se hur världen tänker sig framtiden: Ta åtminstone fem dagar på dig. Förbered dig och tänk över vad du vill se. Ägna tre dagar åt Expot. På Expoområdet är det långa köer till de olika paviljongerna, därför är det bra att veta vilka du ska satsa på. Det finns ofta mycket att uppleva även från paviljongernas utsidor. Det är som något uttryckte det ett nöjesfält med intellektuellt innehåll.

De två återstående dagarna ägnar du åt att uppleva Shanghai med sin blandning av gammal kolonialt präglad handelstad och ny dynamisk storstad. Ta in denna atmosfär med morgongymnastik i parken och spännande mat från hela Kina. Min personliga favorit är Yunnanköket som påminner om thailändsk och vietnamesisk mat.

Du kan faktiskt ladda ned Springtimes egen guide till Shanghai på http://springtime.nu/ladda-ner/taxiguider-i-kina/. Där finns lite användbara tips och guldkorn till dig som underlättar vistelsen. 

Carin Lembre 

Carin Lembre i den obligatoriska dalahästposen

Carin Lembre är nyss hemkommen från Shanghai där hon tillbringat de senaste månaderna med att färdigställa utställningen i den svenska paviljongen till öppnandet av världsutställningen. Carin har varit projektledare för detta projekt som Springtime gjort på uppdrag av ”Kommittén för Sveriges deltagande i världsutställningen Expo 2010 i Shanghai”. Uppdraget har genomförts i nära samarbete med Futurniture, Tengbom och Eastwei Relations.

Springtimes duktige praktikant i Shanghai, Leo Sydow, har ägnat några dagar att läsa på om hur världsutställningen beskrivs i amerikansk och brittisk press. Här är Leos rapport.

http://www.nytimes.com/2010/04/30/world/asia/30iht-rshanover.html?scp=2&sq=shanghai%20expo&st=cse

Ted Plafker (NYT) ifrågasätter det paradoxala i att bygga upp en hel stad som sedan ska rivas under titeln ”Better city, better life”. Plafker kommer till slut fram till att världsutställningen ändå kommer förbättra staden långsiktigt, i och med de satsningar på bland annat förbättrad infrastruktur som gjorts. På grund utav att världens blickar riktas mot Shanghai agerar alltså världsutställningen katalysator i Shanghais väg mot hållbarhet, precis som OS gjorde för Peking.

http://www.usatoday.com/travel/destinations/2010-05-08-shanghai-expo-worlds-fairs_N.htm

USAToday undersöker huruvida världsutställningen är ett aktuellt koncept i dagens globaliserade värld där allt fler har tillgång till internet. Artikeln uttrycker en viss skepsis till om utställningen i Shanghai kommer kunna erbjuda någonting exceptionellt. Vid sidan av artikeln listas fem särdeles händelserika utställningar historiskt sett, fyra av dem var i USA…

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703339304575239672039496634.html?KEYWORDS=shanghai+expo

Lisa Movius (Wall Street Journal) bjuder på en annan sida av utställningen, där hon beskriver att Shanghai-borna känner sig belägrade av regeringen i Peking och att en irritation har byggts upp i och med att mycket av stadens kultur blivit inskränkt. Restriktioner mot Shanghaidialekten, stadens gatumat och möjligheten att bära pyjamas offentligt har skapat mycket lokal pessimism mot världsutställningen.

http://www.nytimes.com/2010/04/30/world/asia/30shanghai.html?scp=1&sq=expo%20gumby&st=cse

David Barboza (IHT) har skrivit relativt negativ artikel full med bland annat siffror om utställningens storlek. Han väljer även att belysa den slående likheten mellan Haibo och den gamla Amerikanska seriefiguren Gumby

http://www.guardian.co.uk/artanddesign/2010/may/05/british-pavilion-shanghai-expo

Brittiska journalisten Jonathan Glancey (Guardian) ger den brittiska paviljongen skarp kritik för dess innehåll, för att faktum är att den faktiskt inte innehåller någonting alls. Glancey tycker inte att man bara kan visa upp ett stycke konst på en världsutställning, utan att man måste bjuda besökare som köat i flera timmar på någonting mer.

http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=aPg4rN4N6WCI

Bloomberg förutspår att världsutställningen kommer att dra in mer pengar än OS i Peking, då den pågår under en längre tid och därmed kan locka fler nationella besökare. Notan för den senaste utställningen i Japan (Aichi) 2005, 3 miljarder yuan, bleknar rejält när det avslöjas att Kina satsat ungefär hundra gånger mer.

http://inthefield.blogs.cnn.com/2010/05/03/world-expo-fatigue-sets-in-early/?iref=allsearch

Emily Chang (CNN) rapporterar från de första dagarna av världsutställningen och tror att många besökare blivit besvikna efter sina långa resor från hela landet. Eftersom väntan för de allra populäraste paviljongerna kunde uppgå till fyra timmar, kunde många inte besöka fler än tre paviljonger om dagen. Med förväntningar om att se hela världen på ett par dagar, tror Chang att många blev besvikna.