I senaste DI Weekend läser jag om United Minds årliga statusundersökning. För första gången genomförs undersökningen förutom i Sverige även i Kina.
Vi svenskar och kineserna framstår som rätt lika; man ska vara snäll, allmänbildad och en engagerad förälder. Men vad säger egentligen uppfattningen om status om ett samhälle? Här gäller det nog att hålla tungan rätt i mun.
I Kina är det inte status att ha fler än ett barn, enligt undersökningen. Men jag möter sällan mer uppskattning och intresse från kineser än när jag berättar att jag har två barn. ”Du måste vara lycklig”. Beror den kinesiska placeringen på att respondenterna inte vill ha fler än ett barn eller på att de inte får. Surt sa räven?

”Att vara en engagerad och duktig förälder”, plats 9 i statusrankingen. Kvalitetstid på en lekplats i ett köpcenter i Peking.
När jag tittar ut genom fönstret från min lägenhet i Peking ser jag fler glasspapper än fåglar i luften. Det rimmar illa med den höga placeringen för att ”ha gjort medvetna förändringar i livsstil och vanor för att leva mer miljövänligt”, vilket är nummer 11 i den kinesiska undersökningen. Många önskar säkert detta, men få har lyft ett finger. Här i Peking är det vanligare att kasta skräp från fönstret på en SUV med 4-litersmotor i väntan på att trafikknuten på tredje ringleden ska lösa upp sig, än att ställa tomglasen i en särskild kasse.
I Sverige, förvånande nog, finner vi samma påstående längre ner på listan. Men sist jag var hemma i ett svenskt radhus hade de som bodde där en avancerad sopsorteringsstation inbyggd i sitt kök. Jag fick fråga var jag skulle lägga skräpet. Sverige är ett sekulariserat samhälle säger man, men det beror bara på att sopsortering inte räknas som religion.
I artikeln berättar Stefan Einhorn, cancerläkare och författare till en bok om att vara snäll, att han är glatt överraskad över att kineserna rankar snällhet så högt. Det är jag också. Men den glädjen blir kortlivad när jag tänker på det värde många kineser i praktiken sätter till människor utanför den omedelbara familjen.
Att ”vara en duktig hemmafixare” hamnar på plats 16 och skrämmer först alla oss som har tummen mitt i handen. Men en närmare besiktning av unga kineser i storstäder, de som ligger i frontlinjen av det nya kinesiska samhället och som besvarat enkäten, avslöjar att de inte ens kan koka ett ägg. I de blindas rike finns åtminstone alla möjligheter för den enögde att bli kung.
Att ”förbättra sitt utseende med medicinska hjälpmedel” ligger i botten av den kinesiska listan på plats 96. Men de en miljon (!) anställda i branschen behöver inte sörja; media rapporterade just att plastikkirurgi seglat upp på en fjärdeplats bland Kinas konsumtionsmarknader, strax efter boende, bil och turism.

”Ha en minst 15 år yngre fru”, låg status på plats 98. Äsch, status kanske inte är allt ändå.
I Sverige rankas det först runt plats åttio att ha hjälp i hemmet. Märkligt, när alla svenskar suckar över hur svårt det är att hinna med, eller ”ha balans i livet” som det numera heter. Placeringen blir obegriplig om man inte också förstår det svenska politiska landskapet, diskussionen om låglönejobb och RUT.
Detsamma gäller förstås placeringarna på den kinesiska listan i United Minds undersökning. De blir obegripliga om man inte också besöker det kinesiska samhället och tittar på hur människor beter sig i verkligheten.
Patrik Lockne, konsult på Springtimes kontor i Peking