140 attendants listened to an all-star team of nine speakers including among others representatives from IKEA (Ian Duffy), Bayer (William Valentino), Springtime (Birgitta Ed) and Thomas Spranger of David Chipperfield Architects China.

The common denominator was the subject of change drivers in different industries. We listeners learnt about the Chinese generation of the 90’s (which is apparently interested in other things besides money and consumerism), Chinese volunteer workers in the Amazon jungle, IKEA: s vision of a better home, how Thomas Spranger rediscovers and rejuvenates Shanghai architecture of the 30: s, among other things.  All presented according to strict guidelines laid out by the Japanese pecha-kucha format (20 slides, each shown for 20 seconds only).

Apparently the above did inspire listeners to notice a lot of new trends and influences. Because we still have not been able to summarize all ideas and reflections that were voiced in the following Springtime think tank.  BUT, I promise you that we will present a full report drawing from the collected wisdom of the 60+ experts that joined in on that one, eventually.

Well fellow Swedes and others who did not join. You missed out on this one.
But be sure to give me a call for the full report and the behind the scenes gossip

Martin Stenberg ­+86 1580 147 7490

Your new Chinese agent certainly seems to have all the right contacts. Since you met, a budding partnership has quickly evolved. The fax machine has beeped, the e-mails have poured in and an initial product shipment is now making its rocking journey on the Atlantic. The single cause for concern is that it suddenly became very, very quiet….

Of course, there was no real screening procedure, but in China, they say, that business is all about relations. In retrospect, it may seem peculiar that no alternative business partners were considered, but the decision was taken and the investment made.

”Dear X, via my excellent connections in department Y, I can secure that we will have no further problems with customs.” “Please forward RMB 15,000 for a glass sculpture and taxi transportation.”

So that is where the problem was. The customs has made a fuss. 15,000…, well in China this is likely not considered a bribe – things are so different here. It must be dealing with a return of favours.

If anything serious had occurred, you would reasonably have been informed. The sales figures from China do indicate that 10,000 units have been sold, which is clearly more than expected.

Strange thing though, that the product has become so popular with senior citizens. Here in Sweden, only 30-year olds seem to care about it. Could it be that the full-colour advertising images have been misinterpreted? But one can only assume that an image is still nothing more than just an image.

I could continue our story a little bit longer, but I believe that the image is becoming clear by now.
Many companies with aspirations to establish themselves in China are making the mistake to put their fate in the hands of a single business partner or a local employee. And this is done without receiving a second opinion on communication materials, business strategy, or a simple check that there is a shared set of values between business partners and the company. By such neglect, they run the risk of unknowingly committing bribery, to have their brand image distorted, or simply that sales will never take off.

The medicine against this sickness is rather bitter, since it deals with making investments. No one will successfully address China without it. Spend time to find the people who can help you develop your message so that it will reach your Chinese target audience. Make sure that your partner is driven by the same motives that you are. Subject your marketing messages to review by focus groups, so that what you want to say is also being picked up as your real intention.

And yes, please visit China to see for yourself where this gigantic market is headed. If there ever was a time when Western enterprises could gain competitive advantage purely by means of their foreignness, this era is definitely over. With the emergence of a new, proud China with specific market preferences, a thorough understanding of the market and of your own profile is the only way to build success.

Martin Stenberg

Det gjordes för visso ingen riktig screening – men i Kina arbetar man bestämt med relationer. Så här efteråt kanske det framstår som märkligt att inte ha tittat närmare på alternativa partners, men beslutet är fattat och investeringen gjord.
Dessutom är det i ärlighetens namn inte lätt att läsa mandarin, bättre då att hitta en pålitlig högra hand som kan marknaden och översätter kommunikationsmaterialet. Det vore förstås intressant att se vad det stod.
Ahh, där, som ett brev på posten plingar det till i mailkorgen:

”Dear X, via my excellent connections in department Y,  I can secure that we will have no further problems with customs.” “Please forward RMB 15 000 for a glass sculpture and taxi transportation.”

Så det är det som varit på problemet. Tullen har krånglat. 15 0000… I Kina är det troligen inte att betrakta som en muta – det är så olika. Det måste röra sig om en gentjänst.
Hade något allvarligt varit på tok så borde man rimligen ha underättat er. Försäljningsstatistiken från Kina visar för övrigt på 10 000 sålda enheter, vilket är betydligt mer än väntat.
Märkligt bara att produkten är så populär bland pensionärer. Här i Sverige vill endast 30-åringar veta av den. Kan det vara de bifogade reklambilderna i fyrfärg som misstolkas? Men en bild är väl en bild är en bild får man anta.

Jag skulle kunna fortsätta vår historia en stund till men jag tror att bilden blir tydlig.
Många företag med ambitionen att etablera sig i Kina gör misstaget att lämna sitt öde åt en enda partner eller lokalanställd. Utan att be om en second opinion på kommunikationsmaterial, strategi eller en enkel kontroll av om det finns en gemensam värdegrund mellan samarbetspartners och dem själva. Därmed löper de risken att ovetandes förvandlas till mutkolvar, att varumärkets innebörd förvanskas, och att försäljningen helt enkelt inte tar fart.

Medicinen mot sjukan är lite besk, den går ut på att investera pengar. Ingen kan ta sig an Kina utan dem. Lägg tid på att hitta de personer som kan hjälpa dig spetsa ditt budskap så det når fram till din kinesiska kundgrupp. Säkerställ att din partner har samma motiv som du själv. Pröva ditt marknadsmaterial i fokusgrupper så att det du vill säga verkligen uppfattas som du vill. Och för all del, besök Kina och skaffa dig en bild av vart den gigantiska marknaden är på väg. Om det någonsin funnits en tid då västerländska företag kunde vinna marknadsfördelar endast genom sin utländskhet, så är den tiden definitivt förbi. Med ett framväxande nytt, stolt Kina med unika marknadspreferenser är det endast gedigen kunskap om marknaden och din egen profil som kan grundlägga din framgång.

Martin Stenberg

Som den koncensussökande moralist du är – med oberoende källor på din sida – söker du diskutera PLA:s invasion av det lilla bergsriket och det tveksamma moraliska i utarmandet av en uråldrig kultur. Du hävdar provinsens självständighet och Dalai Lamas godhet. Det går åt helvete. 
Du kämpar mot nationell stolthet, ett helt utbildningssystem, och en apart historieskrivning. Du får lära om befrielsen från den ondskefulle lamans trälsamhälle, om den ekonomiska tillväxten i bergen under kinesiskt inflytande och det sedan urminnes tider kinesiska Tibet. Om västerländska terroristuppviglare aktiviteter och du inser samtidigt varför artisten Björk var en klant. Men du blir uppretad, pekar i luften och beskriver vikten av att jämföra oberoende källor, oberoende källor! Hur du med en historikers verktyg tar reda på vad som faktiskt ägt rum. Du fnyser och nämner tyskarnas ”Anschluss” som ett lämpligt exempel på vad ordvrängare historiskt har kallat invasioner. Du slutar med att tacka för en uppfriskande diskussion… och du hör aldrig av dina vänner igen.

Do not mention Tibet

Martin Stenberg, Shanghai. martin.stenberg@springtime.nu

Martin Stenberg, Shanghai martin.stenberg@springtime.nu

Nu är man dock  lite orolig, antalet besökare den första veckan har varit lägre än beräknat. Kan det vara regnet? Eller kan det vara solen? Klart är i varje fall att totalt 40 miljoner biljetter hittils är sålda eller utdelade till den största världsutställningen genom tiderna. Och utländska och inhemska besökare verkar unisont instämma i att det är ett mycket, mycket imponerande arrangemang.

Och helt ärligt, failure is not an option. Det här är Shanghaikommunisternas chans att visa att det inte bara är Pekingborna som kan ordna mastodontarrangemang. Så vi kommer nog se ökande besökarantal vad det lider.

Martin Stenberg, Shanghai martin.stenberg@springtime.nu

Paradgatan the Bund var så fullsmockad med folk att de ändå som kom fram var förlängda BMW:s och möjligen Audibilar (det är lite som att ha en vip-biljett). Alla var där för att se fyrverkerierna som var utlovade. Tyvärr skymdes dem av ett hundratal skyskrapor. Alla hörde dånet, sedan gick vi hem igen.

Så, på lördagen slog dörrarna upp för allmänheten till det gigantiska expoområdet, biljetterna var slutsålda solen sken och glädjen lyste i alla paviljongbyggares ögon. Det har varit ett bitvis tufft jobb att få klart allt i tid. Senast förra veckan fick Norge byta ut stora delar av inredningen efter att någon företagsam anställd bestämt sig för att testa brandlarmet, utan att koppla ur sprinklersystemet. Good bye fina plasmaskärmar.

Expot är gigantiskt, och överraskande kul. Englands omtalade Seed Cathedral – en samling av tusentals frön ingjutna i silikonstavar täcker paviljongen – samsas med Island låda som endast innehåller en (iofs vacker) videoprojektion. Högprofilerade ministermöten genomförs samtidigt som hundratusentals människor upptäcker belgiska våfflor och Pippi Långstrump.

Mina favoriter så långt (vid sidan av den svenska paviljongen som jag på grund av jäv inte kommer att kommentera just här).

1. Spanien – omtumlande videoprojektioner
2. England – vacker och tankvärd
3. Tjeckien – jag besökte bara puben, men det räckte gott och väl.

Martin Stenberg i Shanghai (martin.stenberg@springtime.nu)

Svenska paviljongen

Spanska paviljongens jättebebis

Lilla sjöjungfrun

Som västerlänning i en kinesisk storstad kommer du troligen endast möta Xinjiang när du går för att äta deras grillade kött, eller omtyckta nudlar. Du ser dem på gathörnen vid kolgrillen, med en vit kalott på huvudet.
På min lokala Xinjiangrestaurang jobbar mest unga killar. De har alla flyttat flera hundra mil för att arbeta i Shanghai, och de är alla utstötta:

”När jag möter damer på trottoaren så drar de handväskan till sig och viker undan. De tror att vi alla är tjuvar. ” berättar min servitör.
Han har just frågat om jag känner till en bar där han vill söka jobb. Jag varnar honom för att det kan vara slitigt.

”jag jobbar 14 timmar varje dag nu.” svarar han.
Dessutom har han inte så många alternativ. Utan engelska kan han glömma västerländska restauranger och barer. Och så finns problemet med etniciteten.

”Det finns inte så många som vill anställa en Xinjiangkines. Jag tror att vi är kinas motsvarighet till Europas zigenare”

All things China, slå mig en signal+86 15801477490

Martin Stenberg

Att döma av de närvarande företagen ligger det nära till hands att säga nej…

Till skillnad från schweiziska urmakare, eller italienska skomakare har kinesiska varumärken de senaste årtiondena haft svårt att kapitalisera på traditionella hantverk . Kina har 5000 års kulturhistoria, men har inte riktigt lyckats marknadsföra ett traditionellt hantverk under ett varumärke. Fråga hur många längs med Rivieran som vill spendera en förmögenhet på en jättestaty i jade, till exempel.

De närvarande företrädarna för Kinas inhemska lyxindustri skyllde problemet på utlänningarna.

”De får alla de bästa lokalerna och slipper betala för det. Vi kineser har svårt att bygga våra varumärken”. Egentligen ligger det största problemet i att man inte lyckats etablera egna varumärken som lockar kommers i samma utsträckning som etablerade européer och därför får man inga prime locations.

Det mest framgångsrika Kinesiska lyxmärket, Shanghai Tang räknas inte. Det är grundat i Hong Kong.

Nej, den största utmaningen ligger troligen i insikten att byggandet av ett premiumvarumärke kräver stora investeringar i kommunikation och PR. Kinas entreprenörer har en utmaning framför sig som består i att öva på att öppna plånboken för ”mjukare” investeringar. Investeringar som inte är direkt rör produktion eller försäljning, utan på lång sikt verkar för att bygga ett åtråvärt och värdefullt varumärke.

Martin Stenberg – slå mig en signal vettja! +86 1580 1477490

Shanghai är billigt, men dyrt för oss män. Som en kinesisk vän sa.

Så när Häagen-Dazs började pumpa ut sin glass ( några skopor kostar ungefär lika mycket som 10 luncher för en arbetare) gjorde man glassen till ett uttryck för kärlek. Hur mycket älskar du din flickvän? Älskar du henne tillräckligt mycket för att bränna en hundring på glass? Jo då, många gjorde det. Och om nu kärlek kan mätas i gräddglass så finns det många lyckliga par i Shanghai.

Häagen-Dasz är idag ett av många verktyg för att vinna extra ”ansikte” för både män och kvinnor. Så här mycket kan jag spendera, och så här mycket är jag värd.

Martin Stenberg – slå mig gärna en signal om du vill prata varumärken och Kina +86 1580 1477490