Springtime-bloggen

Vd:n för ditt företag deltog nyligen vid en luxuös kinesisk bankett. Honnörsplatsen var hennes och skålar för välgång studsade mellan blomsterarrangemangen.
Er nya kinesiska partner verkar sannerligen ha alla de rätta kontakterna. Sedan ni träffades har ett blomstrande samarbete fått sina första knoppar. Faxmaskinen har blinkat, mailen har dundrat in och en första sändning produkter ligger och rullar på Atlanten. Det enda oroväckande är att det plötsligt blivit väldigt, väldigt tyst…..

Det gjordes för visso ingen riktig screening – men i Kina arbetar man bestämt med relationer. Så här efteråt kanske det framstår som märkligt att inte ha tittat närmare på alternativa partners, men beslutet är fattat och investeringen gjord.
Dessutom är det i ärlighetens namn inte lätt att läsa mandarin, bättre då att hitta en pålitlig högra hand som kan marknaden och översätter kommunikationsmaterialet. Det vore förstås intressant att se vad det stod.
Ahh, där, som ett brev på posten plingar det till i mailkorgen:

”Dear X, via my excellent connections in department Y,  I can secure that we will have no further problems with customs.” “Please forward RMB 15 000 for a glass sculpture and taxi transportation.”

Så det är det som varit på problemet. Tullen har krånglat. 15 0000… I Kina är det troligen inte att betrakta som en muta – det är så olika. Det måste röra sig om en gentjänst.
Hade något allvarligt varit på tok så borde man rimligen ha underättat er. Försäljningsstatistiken från Kina visar för övrigt på 10 000 sålda enheter, vilket är betydligt mer än väntat.
Märkligt bara att produkten är så populär bland pensionärer. Här i Sverige vill endast 30-åringar veta av den. Kan det vara de bifogade reklambilderna i fyrfärg som misstolkas? Men en bild är väl en bild är en bild får man anta.

Jag skulle kunna fortsätta vår historia en stund till men jag tror att bilden blir tydlig.
Många företag med ambitionen att etablera sig i Kina gör misstaget att lämna sitt öde åt en enda partner eller lokalanställd. Utan att be om en second opinion på kommunikationsmaterial, strategi eller en enkel kontroll av om det finns en gemensam värdegrund mellan samarbetspartners och dem själva. Därmed löper de risken att ovetandes förvandlas till mutkolvar, att varumärkets innebörd förvanskas, och att försäljningen helt enkelt inte tar fart.

Medicinen mot sjukan är lite besk, den går ut på att investera pengar. Ingen kan ta sig an Kina utan dem. Lägg tid på att hitta de personer som kan hjälpa dig spetsa ditt budskap så det når fram till din kinesiska kundgrupp. Säkerställ att din partner har samma motiv som du själv. Pröva ditt marknadsmaterial i fokusgrupper så att det du vill säga verkligen uppfattas som du vill. Och för all del, besök Kina och skaffa dig en bild av vart den gigantiska marknaden är på väg. Om det någonsin funnits en tid då västerländska företag kunde vinna marknadsfördelar endast genom sin utländskhet, så är den tiden definitivt förbi. Med ett framväxande nytt, stolt Kina med unika marknadspreferenser är det endast gedigen kunskap om marknaden och din egen profil som kan grundlägga din framgång.

Martin Stenberg

OK, du har kommit till Kina, till en av de lysande metropolerna där skyskrapor kämpar med lyxvarumärken om din uppmärksamhet. Där borta i östern har du funnit några vänner, kineser, som verkar ha en gemensam värdegrund med dig. Kanske är du fundersam över hur saker och ting i landet hänger ihop, kanske är du bara dryg. Du bestämmer dig i varje fall för att ta upp Tibet.

Som den koncensussökande moralist du är – med oberoende källor på din sida – söker du diskutera PLA:s invasion av det lilla bergsriket och det tveksamma moraliska i utarmandet av en uråldrig kultur. Du hävdar provinsens självständighet och Dalai Lamas godhet. Det går åt helvete. 
Du kämpar mot nationell stolthet, ett helt utbildningssystem, och en apart historieskrivning. Du får lära om befrielsen från den ondskefulle lamans trälsamhälle, om den ekonomiska tillväxten i bergen under kinesiskt inflytande och det sedan urminnes tider kinesiska Tibet. Om västerländska terroristuppviglare aktiviteter och du inser samtidigt varför artisten Björk var en klant. Men du blir uppretad, pekar i luften och beskriver vikten av att jämföra oberoende källor, oberoende källor! Hur du med en historikers verktyg tar reda på vad som faktiskt ägt rum. Du fnyser och nämner tyskarnas ”Anschluss” som ett lämpligt exempel på vad ordvrängare historiskt har kallat invasioner. Du slutar med att tacka för en uppfriskande diskussion… och du hör aldrig av dina vänner igen.

Do not mention Tibet

Martin Stenberg, Shanghai. martin.stenberg@springtime.nu

Åt lunch idag med en icke namngiven konsult med verksamhet inom public affairs I Kina. Hon hade väldigt bra kontakter inom flera kinesiska departement, vänskapliga kontakter som sträckte sig många år tillbaka i tiden. ”Om du vill ha ett möte, eller om någon klient behöver hjälp med ett problem så går det att fixa”, berättade hon. ”Vi är goda vänner”.
Det lät naturligtvis spännande, men precis som väntat fanns det en liten hake. En sådan där moralisk puckel som många i Kina övar sig på att komma över. ”hur går det till när du tar kontakten med dina vänner”, frågade jag försiktigt. ”åh, vi delar på arvodet från klienten så klart, vissa skulle kalla det korruption, men egentligen handlar det om tjänster och gentjänster”.
Förvånande många företag inom skilda verksamheter i Kina har svårt att skilja på kontakter och mutor, och fler och fler råkar i trubbel. Att screena hur underleverantörer arbetar på fältet har nog aldrig varit viktigare – det är skillnad på kontakter och att korrumpera regeringsföreträdare. Men den som inte ställer frågan, eller som inte vill ställa frågan kan en tid till leva fint på kontakters kontakter. Kalla mig gammaldags och bakåtsträvande utan möjlighet att se möjligheter, men jag tycker nog att det där förslaget var ganska korrupt ändå.

Martin Stenberg, Shanghai martin.stenberg@springtime.nu

Kina har de senaste åren inte gjort sig känt för blygsamma ambitioner. Både företag och myndigheter siktar hellre mot världsherravälde än lokal dominans, för why not? De senaste generationerna har vuxit upp under konstant tillväxt. De har inte upplevt en ekonomisk kris, vi går opp opp opp mot den gryende röda världens svindlande tooooopp. Hur som helst. När den kinesiska expomyndigheten satte mål för antal besökare som kunde tänkas komma till världsutställningen räknade en amerikansk konsultfirma ut att 50 miljoner kunde tänkas vara rimligt. Lägg på 20 miljoner på det så har ni kinesernas mål.

Nu är man dock  lite orolig, antalet besökare den första veckan har varit lägre än beräknat. Kan det vara regnet? Eller kan det vara solen? Klart är i varje fall att totalt 40 miljoner biljetter hittils är sålda eller utdelade till den största världsutställningen genom tiderna. Och utländska och inhemska besökare verkar unisont instämma i att det är ett mycket, mycket imponerande arrangemang.

Och helt ärligt, failure is not an option. Det här är Shanghaikommunisternas chans att visa att det inte bara är Pekingborna som kan ordna mastodontarrangemang. Så vi kommer nog se ökande besökarantal vad det lider.

Martin Stenberg, Shanghai martin.stenberg@springtime.nu

Invigningen av Expo 2010 i Shanghai  hölls i fredags med stor galashow och Kinas alla högdjur på plats. Vi som inte var seated next to Hu Jintao, kunde gå ner längs med Nanjing Lu där storbildsskärmar visade bilder av afrikanska musiker som sjöng om världsfred och förbrödring.

Paradgatan the Bund var så fullsmockad med folk att de ändå som kom fram var förlängda BMW:s och möjligen Audibilar (det är lite som att ha en vip-biljett). Alla var där för att se fyrverkerierna som var utlovade. Tyvärr skymdes dem av ett hundratal skyskrapor. Alla hörde dånet, sedan gick vi hem igen.

Så, på lördagen slog dörrarna upp för allmänheten till det gigantiska expoområdet, biljetterna var slutsålda solen sken och glädjen lyste i alla paviljongbyggares ögon. Det har varit ett bitvis tufft jobb att få klart allt i tid. Senast förra veckan fick Norge byta ut stora delar av inredningen efter att någon företagsam anställd bestämt sig för att testa brandlarmet, utan att koppla ur sprinklersystemet. Good bye fina plasmaskärmar.

Expot är gigantiskt, och överraskande kul. Englands omtalade Seed Cathedral – en samling av tusentals frön ingjutna i silikonstavar täcker paviljongen – samsas med Island låda som endast innehåller en (iofs vacker) videoprojektion. Högprofilerade ministermöten genomförs samtidigt som hundratusentals människor upptäcker belgiska våfflor och Pippi Långstrump.

Mina favoriter så långt (vid sidan av den svenska paviljongen som jag på grund av jäv inte kommer att kommentera just här).

1. Spanien – omtumlande videoprojektioner
2. England – vacker och tankvärd
3. Tjeckien – jag besökte bara puben, men det räckte gott och väl.

Martin Stenberg i Shanghai (martin.stenberg@springtime.nu)

Svenska paviljongen

Spanska paviljongens jättebebis

Lilla sjöjungfrun

Xinjiangprovinsen i södra Kina är en rejäl huvudvärk för kinesiska ledare. Xinjiangkineserna tillhör en muslimsk etnisk minoritet och bettraktas allmänt som aningen suspekta av vanliga hederliga hankineser.  Flera uppror mot myndigheter och protester mot en marginaliserad tillvaro har gjort att partiet har slagit ner mot Xinjiang. Till exempel stängdes internet och SMS-tjänster helt och hållet för en tid sedan.

Som västerlänning i en kinesisk storstad kommer du troligen endast möta Xinjiang när du går för att äta deras grillade kött, eller omtyckta nudlar. Du ser dem på gathörnen vid kolgrillen, med en vit kalott på huvudet.
På min lokala Xinjiangrestaurang jobbar mest unga killar. De har alla flyttat flera hundra mil för att arbeta i Shanghai, och de är alla utstötta:

”När jag möter damer på trottoaren så drar de handväskan till sig och viker undan. De tror att vi alla är tjuvar. ” berättar min servitör.
Han har just frågat om jag känner till en bar där han vill söka jobb. Jag varnar honom för att det kan vara slitigt.

”jag jobbar 14 timmar varje dag nu.” svarar han.
Dessutom har han inte så många alternativ. Utan engelska kan han glömma västerländska restauranger och barer. Och så finns problemet med etniciteten.

”Det finns inte så många som vill anställa en Xinjiangkines. Jag tror att vi är kinas motsvarighet till Europas zigenare”

All things China, slå mig en signal+86 15801477490

Martin Stenberg