Två år kvar till nästa val. Ska det bli maktskifte igen eller inte? Maktskifte blir det, säger en av undersökarna på opinionsinstitutet på min direkta fråga. Med en liten reservation. Mona Sahlins popularitet måste öka. Annars kan alliansregeringen ta igen tappet. Senaste Synovate pekar på jämt skägg mellan Mona och Fredrik – när det gäller förtroende. Mona har alltså en del att brottas med vad gäller det personliga varumärket. I alla fall enligt experterna. Hon måste få en tydligare profil och gå hem bättre hos de stora väljargrupperna.
Men det går nog vägen också när det gäller popularitet. Folket gillar folklighet. Och i den matchen kan ingen slå Mona. Vid varje framträdande skiner den skicklige kommunikatörens och retorikerns främsta attribut fram. Förmågan att tala så att det låter bra och att många kan instämma. Så blir man folklig. Kanske ibland utan att ha sagt något tydligt och att ha lovat något konkret. Men det låter bra. Och det räcker.
Politisk kommunikation handlar om värderingar och förmågan att skapa visioner som appellerar till de viktigaste målgrupperna. Visionen måste berätta om vilket samhälle, vilken väg som partiet vill leda folket in på.
”Politisk kommunikation handlar om värderingar och förmågan att skapa visioner som appellerar till de viktigaste målgrupperna.”
Det blir avgörande för hur väljarna kommer att ta ställing. För första gången kanske partierna inser att det är vägvalen som ska presenteras om vad ska väljas och mindre av politiska sakfrågor. Röran brukar bli lokal när både den lokala och regionala partiorganisationen jobbar många olika budskap både vad gäller riks, landstings- och kommunalpolitik. Det blir till sist inget fokus.
Med tanke på trängseln om den politiska mitten kanske det är så att det inte finns några större skillnader i vägval. Politiken ångar på i mittfåran och svaret på frågan om vilka värderingar som ska styra vårt samhälle hänger i luften. Så ser det ut i många andra europeiska länder och så ser det ut i Sverige.
Logiken säger att de viktigasta målgrupperna är de som har mest gemensamt och lika värderingar. Är det medelålders kvinnor i storstad som är huvudmålgrupp eller är det arbetargrabbar på landsorten? Klassröstningen har ju avtagit så det är sedan ett tag nya målgrupper som gäller. Pensionärerna kommer att bli en nyckelgrupp. En stor och växande grupp, 1,6 miljoner väljare som direkt påverkas av hur samhället hanterar deras plånböcker.
”Pensionärerna kommer att bli en nyckelgrupp.”
En annan viktig grupp blir ”postmaterialisterna” eller ”sjuttiotalisterna” som dom också kallas. En generation som har undersökts om vilka värderingar som dom står för – både nationellt och internationellt. De som har fötts på sjuttiotalet och senare. De står för en mer individualiserad syn på sina livsprojekt än tidigare generationer, har dessa undersökningarna slagit fast. Detär idag en stor grupp väljare. Förmodligen har alliansen dock missat att denna grupp också som värdering står för ett stort mått av solidaritet. Att slå på A-kassan och möjigheter till att sjukskiva vid arbetsskador och annat har i sig har givit stora politiska sår i gruppen solidariska individualister. Det har blivit en politisk snackis – ”Regeringen sparkar på den som ligger”. Sår som alliansen kommer få svårt att läka ihop i tid inför nästa val.
Men för att återgå till Monas möjligheter. Ingen ny socialdemokratisk ledare har varit populär från start. Tage Erlander och Olof Palme var starkt ifrågasatta när de blev valda. Men blev sedan mycket populära bland sina kärnväljare. Men vad ska då Mona göra? Så lite som möjligt? Nja, jag tror att Monas varumärke kommer att växa sig starkare och starkare dag för dag. Det krävs bara mer av politiska initiativ från socialdemokratin och att Mona blir tydligare i takt med att det egna partiet klarar av sina rådslag i olika politiska sakområden och presenterar en politik för detta. Och gör tydligt vilken resa man vill ta in oss väljare på. Medierna kommer givetvis att ha ett avgörande inflytande på valutgången i hur det väljer att profilera Mona som varumärke. Förmodligen kommer hon att hanteras med viss respekt och ges stort medialt utrymme. Hon är ny partiledare. Hon är kvinna. Hon står för förnyelse blandat med traditionella djupa socialdemokratiska värderingar.
Mona marknadsför sig själv som något av en Palmekopia med starka socialdemokratiska grundvärderingar som samlas i ord som rättvisa, frihet och solidaritet och med ett stort mått av internationellt engagemang. Något som fungerar mot de äldre kärnväljarna, men frågan är hur det fungerar mot nya väljargrupper? Där krävs nog mer moderna uttryck även om ordet solidaritet fortfarande fungerar mot nya grupper.
”Valen avgörs av hur medierna väljer att hantera partiernas olika företrädare.”
Hur medierna väljer att hantera Mona och (s) blir ocks en avgörande faktor. Valen avgörs av hur medierna väljer att hantera partiernas olika företrädare. Hur stort blir medieutrymmet och vilka budskap som tillåts tränga fram kommer att ha stor betydelse. Det var inget stort avslöjande, men de flesta partier tycks tro att valrörelser är något som upptar alla medborgares medvetende under de veckor valrörelsen pågår. Sanningen är nog den rakt motsatta. Att en valrörelse pågår märks knappt bland medborgarna vill jag påstå. Partierna och politikerna är inte centrum av vad som uppmärksammas. Även om de själva vill tro det. Och även om mediebevakningen ökade under den senaste valrörelsen. Partiernas egna kampanjer bidrar marginellt till de val som väljarna sedan gör. I alla fall som de jobbar idag när man sätter in allt under slutveckorna.
Det blir också spännande att se hur alliansregeringen och framför allt moderaterna vill formulera sin politik inför framtiden. Om det nu visar sig att triangulerad politik dvs att inte bara glida på höger/vänsterskalan utan också skaffa sig helt nya ståndpunkter inte har fungerar utan att man ser ut att tappa regeringsmakten trots detta, vad blir då det nya knepet för att behålla makten? Helt ny triangulering med nya uppfattningar eller glida tillbaka åt höger igen? Nja bäst kan det nog gå om man hittar nya triangulerade förslag som innebär att man föreslår och genomför reformer med stora inslag av solidaritet. Annars blir det svårt att vinna slaget om postmaterialisterna. Ett slag som kommer att bli avgörande i valkampen.
Under alla omständigheter bäddar förutsättningarna för en intresseant valkamp. Både politiskt intressant när det gäller vilka vägval som alliansregeringen och oppositionen vill göra inför valet och intressant när det gäller företrädarskap och personliga politiska varumärken. Blir spännande att se hur skickliga respektive part blir i detta arbete. I bästa fall blir det politisk kommunikation som gör det möjligt för väljarna att tydligt se vilka skillnader som finns mellan de politiska alternativen! Det är det politisk demokrati handlar om. Om två år avgörs det. Tiden går fort. Snart är vi där. Och spännande ska det bli!
