OK, du har kommit till Kina, till en av de lysande metropolerna där skyskrapor kämpar med lyxvarumärken om din uppmärksamhet. Där borta i östern har du funnit några vänner, kineser, som verkar ha en gemensam värdegrund med dig. Kanske är du fundersam över hur saker och ting i landet hänger ihop, kanske är du bara dryg. Du bestämmer dig i varje fall för att ta upp Tibet.

Som den koncensussökande moralist du är – med oberoende källor på din sida – söker du diskutera PLA:s invasion av det lilla bergsriket och det tveksamma moraliska i utarmandet av en uråldrig kultur. Du hävdar provinsens självständighet och Dalai Lamas godhet. Det går åt helvete. 
Du kämpar mot nationell stolthet, ett helt utbildningssystem, och en apart historieskrivning. Du får lära om befrielsen från den ondskefulle lamans trälsamhälle, om den ekonomiska tillväxten i bergen under kinesiskt inflytande och det sedan urminnes tider kinesiska Tibet. Om västerländska terroristuppviglare aktiviteter och du inser samtidigt varför artisten Björk var en klant. Men du blir uppretad, pekar i luften och beskriver vikten av att jämföra oberoende källor, oberoende källor! Hur du med en historikers verktyg tar reda på vad som faktiskt ägt rum. Du fnyser och nämner tyskarnas ”Anschluss” som ett lämpligt exempel på vad ordvrängare historiskt har kallat invasioner. Du slutar med att tacka för en uppfriskande diskussion… och du hör aldrig av dina vänner igen.

Do not mention Tibet

Martin Stenberg, Shanghai. martin.stenberg@springtime.nu