Invigningen av Expo 2010 i Shanghai  hölls i fredags med stor galashow och Kinas alla högdjur på plats. Vi som inte var seated next to Hu Jintao, kunde gå ner längs med Nanjing Lu där storbildsskärmar visade bilder av afrikanska musiker som sjöng om världsfred och förbrödring.

Paradgatan the Bund var så fullsmockad med folk att de ändå som kom fram var förlängda BMW:s och möjligen Audibilar (det är lite som att ha en vip-biljett). Alla var där för att se fyrverkerierna som var utlovade. Tyvärr skymdes dem av ett hundratal skyskrapor. Alla hörde dånet, sedan gick vi hem igen.

Så, på lördagen slog dörrarna upp för allmänheten till det gigantiska expoområdet, biljetterna var slutsålda solen sken och glädjen lyste i alla paviljongbyggares ögon. Det har varit ett bitvis tufft jobb att få klart allt i tid. Senast förra veckan fick Norge byta ut stora delar av inredningen efter att någon företagsam anställd bestämt sig för att testa brandlarmet, utan att koppla ur sprinklersystemet. Good bye fina plasmaskärmar.

Expot är gigantiskt, och överraskande kul. Englands omtalade Seed Cathedral – en samling av tusentals frön ingjutna i silikonstavar täcker paviljongen – samsas med Island låda som endast innehåller en (iofs vacker) videoprojektion. Högprofilerade ministermöten genomförs samtidigt som hundratusentals människor upptäcker belgiska våfflor och Pippi Långstrump.

Mina favoriter så långt (vid sidan av den svenska paviljongen som jag på grund av jäv inte kommer att kommentera just här).

1. Spanien – omtumlande videoprojektioner
2. England – vacker och tankvärd
3. Tjeckien – jag besökte bara puben, men det räckte gott och väl.

Martin Stenberg i Shanghai (martin.stenberg@springtime.nu)

Svenska paviljongen

Spanska paviljongens jättebebis

Lilla sjöjungfrun