I lördags samlades tre uppåtsträvande aktörer inom den kinesiska lyxindustrin på EIBS-universitet i Shanghai. Ämnet för dagen – kommer kinesiska brands kunna tävla med Prada, LV och alla de andra i framtiden?

Att döma av de närvarande företagen ligger det nära till hands att säga nej…

Till skillnad från schweiziska urmakare, eller italienska skomakare har kinesiska varumärken de senaste årtiondena haft svårt att kapitalisera på traditionella hantverk . Kina har 5000 års kulturhistoria, men har inte riktigt lyckats marknadsföra ett traditionellt hantverk under ett varumärke. Fråga hur många längs med Rivieran som vill spendera en förmögenhet på en jättestaty i jade, till exempel.

De närvarande företrädarna för Kinas inhemska lyxindustri skyllde problemet på utlänningarna.

”De får alla de bästa lokalerna och slipper betala för det. Vi kineser har svårt att bygga våra varumärken”. Egentligen ligger det största problemet i att man inte lyckats etablera egna varumärken som lockar kommers i samma utsträckning som etablerade européer och därför får man inga prime locations.

Det mest framgångsrika Kinesiska lyxmärket, Shanghai Tang räknas inte. Det är grundat i Hong Kong.

Nej, den största utmaningen ligger troligen i insikten att byggandet av ett premiumvarumärke kräver stora investeringar i kommunikation och PR. Kinas entreprenörer har en utmaning framför sig som består i att öva på att öppna plånboken för ”mjukare” investeringar. Investeringar som inte är direkt rör produktion eller försäljning, utan på lång sikt verkar för att bygga ett åtråvärt och värdefullt varumärke.

Martin Stenberg – slå mig en signal vettja! +86 1580 1477490