Det bara small till, så beskriver Salvatore Ferragamos CEO Michele Norsa finanskrisen 2009. Försäljningen bland världens luxuary brands sjönk som en sten. Lyckligtivis fanns det en livboj som Ferragamo, LVMH-gruppen, Valentino, Mont Blanc och alla de andra kunde klamra sig fast vid: Kina.
Kina köpte lyxmarknaden ur krisen. Idag konsumerar man tredje mest lyx i världen med en 27,5 procentig andel av världsmarknaden. Snart går Kina om Japan som ligger på andra plats bland lyxkonsumenterna. Det är speciellt intressant med tanke på att Kinas BNP per capita är en tiondel av Japans.
Man skär helt guld med täljkniv i Kina om man är Louis Vuitton.

Den kinesiska marknadne liknar heller ingen annan. Du behöver inte vara stadgad i karriären för att handla lyx. Här handlar du lyx även om du är ung. Varför inte spara tre månadslöner för att köpa en väska? Om du inte kan göra det så kan du åtminstone lägga en halv månadslön på mobilsmycke och nyckelring. 
Superlyxvarumärkena kämpar nu med en irriterande ekvation: hur gör vi våra produkter tillgängliga för ännu fler utan att undergräva premiumkänslan?

Inom tre år räknar Michel Norsa med att Kina går om USA som världens största marknad för lyxvarumärken. Då har man börjat gräva ännu djupare i guldgruvan, i Kinas andra och tredje största städer.
Redan idag omsätter Salvatore Ferragamos affär i staden Chengdu mer än affären på Bond Street i London. En stor del av kunderna är affärsmän som köper gåvor till underleverantörer eller beställare (det är för övrigt ett problem för många lokalanställda att deras västerländska företag inte allokerar tillräckligt stora budgetar till gåvor. i väst kallar man dem visst för mutor). Chefen för fabriken kanske redan har en skrivbordslåda full med Mont Blanc-pennor, då känns det skönt att kunna komma med något nytt!

Martin Stenberg – slå mig gärna en signal om du vill prata varumärken och Kina +86 1580 1477490