Världen fortsätter förundras över Kinas ekonomiska under, med all rätt. Men de finns de som ser sprickor i den blanka skyskrapefasaden. Yasheng Huang publicerade förra året boken Capitalism with Chinese Charachters där han levererar en bredsida till den kinesiska ekonomiska politiken. Boken aktualiseras i dagarna under pågående National People’s Congress där ekonomiska beslutsfattare grillas.
Yasheng Huang satte sig bland annat ned och plöjde igenom 22 volymer interna bankdokument från jordbruksministeriet. Hans slutsats är bland annat att det egentliga ekonomiska undret skedde på 80-talet när privat företagssamhet uppmuntrades på landsbygden. Där efter drogs reglerna åt. Landsbygdsbefolkningens entreprenörsanda kvävdes och istället drogs de till städerna för att användas som billig arbetskraft på nationella skrytbyggen. Under en mycket lång period med dubbelsiffrig tillväxt har många sett reallönen gå ned! säger Huang, vilket är anmärkningsvärt. Shanghai och Pekings framgångssaga är ett resultat, inte av privat entreprenörskraft, utan av massiva utländska och statliga investeringar.

Kinas enorma valutareserver har inte heller kommit den egna befolkningen till godo säger Huang. Istället ligger 60 procent av hela härligheten (det är en uppskattning eftersom fördelningen är en statshemlighet) i amerikanska lågavkastande stadsskuldsväxlar. But why frågar sig många nu, ligger våra stålar i subprimelån? Det ska Yi Gang, Director of State Administration of Foreign Exchange, svar på i dagarna