Tanken var att med inspiration från citatet ovan betona att det sällan är en bra strategi att ”slåss” på fientliga plattformar. Bättre då att föra diskussionen på hemmaplan och länka!

Om du vill får du gärna förklara… :-)

Företag som vill lära sig av entreprenörsdrivna organisationer som Twingly gör klokt i att hitta sina ”Antons”, sina eldsjälar, och sedan uppmuntra och stötta dem i att vara goda ambassadörer på webben.

Hur känner man igen en eldsjäl? Tja, kanske för att de inte kan låta bli att diskutera sina favoritämnen klockan tolv på natten en söndag kväll! ;)

Givet hur fort allt händer i omvärlden så finns det nu sedan en tid tillbaka en hel del budgetar avsatta för sm-insatser – då ofta marknadskampanjer.

Men – som du så elegant påpekar – handlar det inte om att göra det bra och inte utgå från de pengar som budgterats? Detta kräver modiga företag, talangfulla personer på insidan och därtill förmågan att lyssna till rätt rådgivare bland alla oss evangelister.

Min vision, om jag får vara lite pompös så här på söndagskvällen, är att sociala medier blir en del av hela verksamheten. Av alla budgetar. Det är då vi på riktigt kan fokusera på rätt saker!

Men strategiskt kommunikativt bör man kanske inte tänka på SM-budget, utan hur man gör det bäst =)

Alltså, vi kan mötas på den individuella, fria nivån, men jag är faktiskt tjurig och håller fast vid att ett företag bör undvika officiella riktlinjer som säger att man tvunget måste tacka för omnämnanden.

För jag poängterar att detta är postningens utgångspunkt, en sorts lägsta-nivå för acceptabel kommentarshantering. Jag är absolut inte emot om någon vill tacka för ett omnämnande å sitt företags vägnar, men jag är stenhård om att det måste vara autentiskt och komma från hjärtat.

Därför, menar jag, är det så viktigt för företag att låta sina interna ambassadörer, sina social media naturals, vara fria att representera sin arbetsgivare på webben, för det är först då det blir äkta.