Den briljanta Lucy Kellaway skriver i dagens Financial Times på temat ”Why insensitive bosses make so much more sense”. Triggad av riskkapitalisten Jon Moultons uttalande tidigare att hans tre viktigaste karaktärsdrag är målmedvetenhet, nyfikenhet och okänslighet(!). Kellaway gillar det mycket – hon uppskattar själv att jobba för okänsliga chefer eftersom de är avslappnade och rättframma. Men det viktiga är att okänsliga chefer sover bra om natten: och den ledare som ligger sömnlös inför svåra men nödvändiga beslut som kan drabba många är i längden ingen bra chef.
En del uppdrag i närheten av svenskt näringslivs stora elefanter under åren har bekräftat för mig att ”brist på empati” är nåt som stödjer en chefskarriär i storföretag mer än mycket annat. Jag har alltid tyckt att det är rätt trist. Men man måste kanske inse att det krävs ett särskilt virke av folk som ska få företag att överleva på globala marknader när det är kris. Jag föredrar dock att tro att det kommer att behövas ett stort mått av emotionell intelligens av ledare som vill få medarbetare att exploatera sin fulla potential i medgång. Motsatsen skulle få mig att ligga sömnlös, känslig som jag är.
Fler okänsliga chefer: Den briljanta Lucy Kellaway skriver i dagens Financial Times på temat ”Why insen… http://bit.ly/cL3Drh #profsweden
This comment was originally posted on Twitter
Håller typ med. Min personliga erfarenhet är att om du ska lyckas som chef, måste du sätta projektets välgång, ”saken”, före dina medarbetares ständiga topphumör. Det handlar helt enkelt om att vara stenhård med att förvänta sig att det som ska göras blir gjort.
Och jag tror faktiskt att de flesta medarbetare mår bra i ett sånt klimat. Men det handlar självklart mycket om hur du gör det.
Bra. RT @DoktorSpinn: RT @SpringtimePR: Fler okänsliga chefer http://bit.ly/cL3Drh
This comment was originally posted on Twitter
[...] Fler okänsliga chefer“En del uppdrag i närheten av svenskt näringslivs stora elefanter under åren har bekräftat för mig att ”brist på empati” är nåt som stödjer en chefskarriär i storföretag mer än mycket annat. Jag har alltid tyckt att det är rätt trist. Men man måste kanske inse att det krävs ett särskilt virke av folk som ska få företag att överleva på globala marknader när det är kris. Jag föredrar dock att tro att det kommer att behövas ett stort mått av emotionell intelligens av ledare som vill få medarbetare att exploatera sin fulla potential i medgång. Motsatsen skulle få mig att ligga sömnlös, känslig som jag är.” [...]
@Per T: Tuff måste man kunna vara som chef. Kanske som sagt även okänslig ibland. Jag tror likväl att empati är viktigt för att bygga långsiktigt förtroende hos medarbetare. Sen hade jag nog önskat att mer intellektuella talanger hade vägt tyngre i urvalet av storföretagsledare. But perhaps reality kicks…
Okänsliga chefer sover gott? Men är de bra? http://springtime.nu/blog/2010/02/15/fler-okansliga-chefer/
This comment was originally posted on Twitter
Kommentera inlägget