Allt fler upptäcker magin hos iPhone och andra smartphones. Det fipplas ständigt med dem och många tillbringar nog mer tid per dag fingrandes på telefonen än den tid de spenderar med att fysiskt samtala med partner och vänner. WLAN och 3G gör det möjligt att ständigt vara uppkopplad mot nätet, uppdatera statusrader och socialisera. Den sociala webben fullkomligt exploderar och vi ser mobila statusuppdateringar från de mest avlägsna och oväntade platserna. (Varför tex inte twittra från rymden?)

Men inget gott som inte för något ont med sig. Den nya mobiliteten innebär också att många hellre riktar sin uppmärksamhet online istället för IRL. En inte helt ovanlig syn (åtminstone i Stockholm) är att ett helt lunchbord sitter och pillar med sina telefoner i fullkomlig tystnad. Eller att man under ett evenemang är så upptagen med att berätta för sina online-vänner om vad som händer och sägs att man faktiskt missar det som verkligen sker runt omkring sig. Så långt är kanske ingen skada egentligen skedd, däremot blir det ett problem i mindre grupper eller på tu man hand.

För att ta ett exempel, i stort sett alla är överens om att det inte är okej att prata i telefon under en middag eller möte (eller ja, med undantag för JÄTTEVIKTIGA samtal). Däremot är det sällan mot normerna att ”bara” fingra lite på sin telefon och det är nu problemet uppstår. Effekten blir nämligen att de fysiskt närvarande exkluderas ur det du sysslar med på din smartphone. Något annat är mer intressant än vad de människor du faktiskt träffar är. Ett ”Jag ska bara…” som bara är menat att ta någon sekund växer lätt till en minut, två, eller kanske tio. Personen eller personerna runt omkring dig kommer med största sannolikhet i alla fall bli nyfikna, frustrerade, eller i värsta fall känna sig åsidosatta eller till och med bli förbannade.

En bra tumregel för att få behålla dina riktiga relationer kan kanske därför vara att antingen Ifånar alla, eller ingen.