Det första jag hörde när jag klev ur taxin på Yanchang gatan i Shanghai, min allra första gång i Kina, för fem år sedan, var Emilias låt ”Big Big World”. Solen strålade ovanför diset i min nya hemstad, och jag skrek av hela mitt hjärta – inte här också!

Som många före mig påpekat går det inte längre att undkomma den globaliserade musikindustrin. Inga Qininstrument eller nyckelharpor här inte, det är mespop för hela slanten.

Så här fem år senare noterar jag dock att utvecklingen ingalunda står still. Kineserna som alltid gör sina egna versioner av västerländska företeelser har nu förbarmat sig även över lokala svenska hittar. Jag undrar om Lena Philipsson och Orup är medvetna om en kinesisk version av ”Det gör ont” som pumpas för fulla muggar på kinesisk radio. Eller om BWO hört ”Sunshine In the Rain”  framföras på klingande mandarin i ett kinesiskt snabbköp. Med lite tur kommer det om fyra år även gå att hitta Åsa Jinder med vänner här på andra sidan klotet.